Stramt koppel ska hindra framtida SD-vildar
Efter att två av Sverigdemokraternas tidigare stjärnvärvningar har löpt vilt i riksdagen och vägrat att bli inkallade, inför partiet nu obedience-träning för sina politiker. Fokus ligger på vardagslydnad, såsom att gå fint bredvid sin ledare utan att dra iväg och att lyssna på kommandon. Vi hängde på under en av deras träningsdagar.
Panik har utbrutit inom SD-ledningen efter att två av deras vildar sniffade Miljöpartiet i skrevet vid omröstningen om övergångsregler kopplade till Tidöpartiernas nya lagstiftning för medborgarskap.
- Vi har lärt oss vår läxa. Det är nödvändigt med stramare koppel för våra folkvalda. Vi kan inte ha lösdrivande politiker i partiet. För att en av våra politiker överhuvudtaget ska få en chans att ta en riksdags- eller kommunfullmäktigeplats måste de numera ha gått en kurs i funktionell lydnad först, säger Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg.
BAT-kursen (Behavior Adjustment Training) hålls på anrika Såstaholms Konferens och Kennel i Täby utanför Stockholm. En stor banderoll med den kärnfulla texten ”PLATS!” och ett fotografi av Jimmie Åkesson tillsammans med Hans och Barbara Bergström hänger över entrén när vi som första journalistteam får en möjlighet att vara med under en utbildningsdag.
Ledare för dagen är den erfarna politikertränaren Leif Lufsen Barkholm.
- Lydnadsträning skapar en tryggare vardag och stärker relationen mellan politikerna och ägaren genom övningar som inkallning, kontakt och följsamhet. Grundträning fokusera på vardagslydnad, såsom att gå fint och lyssna på kommandon. Positiv förstärkning är nyckeln till framgång, berättar Leif.
Det är dock stor skillnad på teori och verklighet. Flera av de deltagande sverigedemokratiska kommunalråden är småberusade redan vid kursstarten klockan nio på morgonen.
- Så fort de får lite alkohol i sig blir de skogstokiga och ska skicka könsord till kvinnliga journalister. Då är det stackelhalsband och åtstramning som gäller, berättar Barkholm.
En stor del av övningarna genomförs med hjälp av så kallad klickerträning. Barkholm har med sig en Pez-figur med Jimmie Åkessons huvud på, och när politikerna svarar rätt får de en godisbit.
- Det är viktigt att de har klart för sig vem som bestämmer. Vissa drar och sliter och försöker komma på andra svar på frågorna. De behöver en rejäl dos av hierarkisk koppelanpassning och lära sig att acceptera sin plats i flocken, utan att försöka bita av det band som kopplar dem till ledaren.
Barkman säger att det är vanligt att SD-politikerna direkt börjar pinka in revir och göra utfall mot andra partier, men att frågan har blivit mer känsligt i och med Tidösamarbetet samt Åkessons framtidsplaner om att bli statsmihitler.
- Vi tränar dem att nosa även på andra partiers förslag. De kan till exempel få en motion om att Sverige kanske ändå borde jobba en gnutta för att uppnå de klimatmål som riksdagen beslutat om framför sig, och sedan får de ett stanna/vänta kommando. Det är först när jag säger ”attack” som de får börja skälla om jävla ekomuppar och skogstrollpackor.
Den politiker som lyckas bäst under dagen får ett ”Best in show”-diplom och en möjlighet att skaka tass med Jimmie Åkesson under kommande partikongress, samt att vinnarens barn får förtur till Engelska skolan.
- Det är ofta de unga som är mest anpassningsbara. Det kan så att säga vara svårt att få gamla gubbar att sitta. Men generellt är de här kurserna framgångsrika. Vi ser helt klart viss förbättring i impulskontroll, även om belöningsberoendet av väljargodis ofta kvarstår.